Det vita fåret

2008-07-05 @ 13:36:22

Jag hör väldigt bra, eller, det är inget fel på mina öron. Men det verkar mina släktingar tro. Eller också pratar de jättehögt bara för att de själva hör dåligt.

I vilket fall hör jag mycket mer än de tror att jag gör.


EXEMPEL:
Förra helgen ner i Blekinge hos släkten.


Mormors syster till mormor:
Sover Linnea än?

(Nej. Jag gick upp klockan 8.)


Mormor: Vill Linnea ha med sig något mer hem? Bröd?

Mamma: Ja, inte den vinflaskan i alla fall.


(Okej...?)



Mosters man: Linnea pratade i sömnen inatt, jag hörde henne.
Moster: Va, gjorde hon? Är du säker på att det var Linnea?
Mosters man: Ja, mitt i natten hörde jag att hon pratade för sig själv.

(Min mobil ringde. Nej, jag pratar INTE i sömnen)




Ett annat tillfälle, samma plats, samma... människor.


Mamma:
Linnea är inte alls lik mig. Hon är så känslig. Jag tror ALDRIG jag kännt så starka känslor i hela mitt liv!
Mamma & Mormor: HAHAHAHIHIHIHOHOHOHEHEHHAHAHHHÖHÖHÖÖ!

(Damn. Tro inte att jag glömmer sånt här. Förutom att "känna starka känslor" är jag också jävligt långsint. Så den som inte vill hamna på ett äckligt, läskigt ålderdomshem uppe i lapphelvetet, där personalen våldtar "internerna", bör passa sig. You're gonna wish you were dead.)

Kommentera här!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0