Hufvudstaden ofc



Vete sjutton vad jag gett mig in på alltså. Har sprungit runt som en galning och packat och tänktänkplanerat, för i morgon drar jag och Ellen äntligen tillbaka till Stora Staden med Stort S. Ser jag fram emot det? Ja. Kommer jag att överleva? Mera tveksamt.

Vi ska bo på vandrarhem. Behöver jag säga något mer? Aouch, aouch. Jag ser det framför mig. Trångt, varmt, äckligt, svettigt, trött, bläigt.

Anglais, jag saknar dig redan.

Översunkigt

Jag har lov nu. Och då får man lov (höhö) att sunka ner sig så där lite lagom. Gå runt i samma kläder, inte duscha, inta alla måltider i sängen...

I boken jag läser nu är det en kille som sunkar. Inte för att han har lov utan för att hans pojkvän lämnat honom. Han tar i alla fall det här med att sunka, ett par divisioner högre upp:

"Han åt kinesisk hämtmat i badkaret med The Dark Side of The Moon på högsta volym i rummet bredvid."

Vafan.
Jag brukar tycka att man får göra vad man vill, så länge man inte  skadar någon annan. Men att äta kinamat i badet, ja det är fan att gå över gränsen.

fundering såhär strax innan demonernas timme



Och jag undrar varför jag inte har någon pojkvän.

Blondinbella gör en mörth

Hahaaa!


Det verkar som om en viss Isabella blivit lite inspirerad av min comeback. Blondinbella herself är tillbaka efter sin "andningspaus".  Jag är så glad för hennes skull. Att hon hittat tillbaka till livet och hunnit växa upp under de två veckor hon var borta. Nu är hon plötsligt så vuxen och så gammal. Hon har inte längre babyrosa design, utan en mogen perikofärgad. Oj, vad vuxet. Nu kommer säkert massos små miniblondinbellor inspireras och växa upp de med.


Jag kan inte släppa det. TÄNK ATT HON BLEV VUXEN PÅ BARA TVÅ VECKOR!


Själv var jag borta hela två månader. Och inte har jag blivit mognare för det. Jag har inte startat ett aktiebolag eller skrivit en bok eller gått ner 10 kilo eller fixat 10 kilo tyngre bröst.

Jag är misslyckad, helt enkelt.


 


Den förlorade sonens återkomst... typ

"Så kom det sig att prinsen kysste Snövit, hon vaknade upp ur döden och de levde lyckliga i alla sina dagar."

Tja, förutom det där med prinsen och kyssen då förstås. Och lyckliga i alla sina dagar. Sånt tror jag inte på. Och det är ni väl glada för?! Här är jag nu igen efter två månader, tillbaka med min positiva inställning och mitt stora, glada smile.

Eller inte.

MEN JAG ÄR HÄR!

RSS 2.0