Vuxenklubben

Jag har märkt ett ålderstecken hos mig själv. Eller, jag tror att det är ett ålderstecken. Jag kommer oftare och oftare på mig själv med att lite bittert muttra "det är som det är". På bussen, när man möter en gammal kompis. "Ja, hur är det nu förresten?" "Jo, ja, du vet, det är som det är". Denna kuvade acceptansen. För acceptans är vad det är. Man har kommit till en punkt då man inte längre bryr sig, eller, inser att det blir inte bättre än så. Det kanske blir lite bättre. Lite sämre. Lite bättre. Kanske inte. Det är som det är.

Men: NEJ! vill jag skrika. Jag är 18 år! Jag ska demonstrera, protestera, göra uppror, himla med ögonen, SKRIKA och slå mig fram. Inte lite trött skaka på axlarna, titta ner i golvet och muttra "det är som det är". Jag är 18 år, inte en bitter gammal kärring.

Bitter kuvad acceptans.


Jag har alltid trott att när man blev vuxen och bitter och accepterande av att livet blev lite så där "det är som det är"-aktigt, så blev man automatiskt med i någon slags klubb. Dit man fick alla hemliga koder och införlivades alla hemliga hemligheter. Vuxenklubben.

Vet ni, det är lögn. Den finns inte.

Flaxa som en fiskmås som jagar en trålare

Gör mig en tjänst, hörrni. Slå mig en plingeling, kommentera en kommentar, maila ett mail, mumla ett murveldjursparningsläte, dansa en segerdans, krumelura en krumelur...  ja.

Lämna helt enkelt ett avtryck när min blogg ser ut så här:


Lång i synen, grå i fejjan

I morse var jag cirka 1 hundradels millisekund ifrån att svimma. Förbannade vaccin. När jag sedan ringde in sjukanmälan fick jag syn på mig själv i spegeln. Ni vet att man säger att någon är helt grå i ansiktet? Jag har aldrig tagit det uttrycket bokstavligt, förrän nu. Jag var verkligen helt GRÅ.

Spännande.

Inte?

AMEN VAFAN GÖR DU HÄR DÅ?

Nattens soundtrack

Väckarklockan ringer om 5 och en halv timme. Det vill säga, om jag hade haft någon klocka.

Marcy Playground - America


Popularity rates cultural phenomenons

/mörth.


Som den tönt jag är följer jag Gossip Girl slaviskt (har i alla fall lite stolthet och följer de amerikanska avsnitten, amerikansk populärkultur ska ses rätt!) och har som halva resten av västvärlden kärat ner mig totalt i Ed Westwick, hetingen som spelar den numera (spoiler-varning) ÄNNU rikare Chuck Bass. Och här sitter jag nu i glasögon, tönten, och lyssnar på the Filthy Youth, som egentligen är alldeles för mycket The Libertines för att vara originellt, men som ändå lyckas vara ganska bra.

Och så äter jag krossade riskakor. Jättegott. Vadå, säg inte att ni aldrig har testat det? Vadå, menar ni allvarligt att jag är den enda som köpt ett paket lättsaltade riskakor och smashat påsen för att få till de där perfekta snacks-bitarna? Det kan inte stämma.

Men det var inget av det här som jag tänkte prata om egentligen. Vad fan var det jag skulle prata om? Fan. Minnet ni vet. Det blir lätt så på äldre dar. Svajar lite granna, hitan och ditan.


På tal om populärkultur... Vart har alla kuliga TV-serier tagit vägen? Och när kommer de tillbaks?

xzacbvqwertyuiopå

¨¨äööölllllllK

JBK
Z
XCVVBNNMO

ÖVBNMJK,.-AASSSDFGH
IVAR

ZXCVB,,,,,,,,QWERETYIU7§12345678

NM
ZXCLÖÄ'ASDFGHJKLÖÄ'

QQWEDFQGHJKLLLÖÖÖÖÄ'
QQWEWERTYUIOPŨ





§1234556YUIOÅP¨§1234567890+
          ZXCVBNM,M,.-asdfghjkllöä'


Dagens soundtrack

Cat Stevens - Wild World


Granne med kossor

Jag ska flytta ut på landet. Jag har vetat om det i några dagar men nu börjar jag fatta vilken disaster det är. Huset ligger lång uti helvete, bredvid en ladugård. För att komma till bussen måste man gå över en åker. Och med bussen tar det 40 minuter in till stan. Utsikt mot Sliver byts ut mot utsikt av kossor. Fan. Ååh, vad jag önskar att jag skojar just nu.

Det gör jag inte.

Vi flyttar i början av maj. Ljuva tre månader.

#Becs

Tänkte göra ett litet test. Om det funkar kan man ju göra det regelbundet. Eller, ja, om jag kommer ha några vänner kvar då att lägga upp roliga bilder på.


Hur lång tid kommer det att ta innan jag dödshotas?
#Becs


Kära, kära försummade blogg

Plus

Det här har varit en fixarhelg. Fixat massans massa. Älskar det uttrycket, tydligen. Har nu fungerande, trådlöst internet! Yääy!


Minus

Jag har lösnaglar som är helt OMÖJLIGA att skriva på datorn med.

Sweeney Todd IRL

Det ligger en frisörsalong av tvivelaktig kvalitet ganska nära där jag bor. Jag brukar kolla in där när jag går förbi x antal gånger per dag. Kundkretsen består av utländska män i 35-årsåldern och blonda, svenska små pojkar. Mycket skumt. Ibland när man går förbi kan man se nån liten vimsig tant sitta där inne och vänta på sin tur. Går man förbi 5 minuter senare är hon aldrig kvar. Ännu skummare.

Mina tankar går genast till "Sweeney Todd", skakar lite sedan på huvudet och tänker, att nej nu överdriver jag. För att gå förbi där igen, snegla in på plaststolarna, lysrören, kunderna och undra om jag hade så fel ändå. Nånting är på gång där inne. Nånting fel. Nånting läskigt. Nånting. Blodigt...

Min brors humor

Albin   -  Det går en dokumentär om Carola på Svt.
Jag     -  Nähä?
Albin   -  Vet du hur länge den håller på?
Jag     -  Nej?
Albin   -  I "en Evighet". HAHAHAHA!


Vi delar inte samma humor.

Köttigt, finns det något äckligare ord?



Hej jag heter Inger. Jag är 45 år, spelar trumpet och gillar att posera med stora, färska köttstycken.

Obama, Messias

Idag hoppar Obama (även kallad "En svart version av Calle Schulman") på Stora Presidenttåget, och blir officiellt världens mäktigaste människa. Lägg märke till att jag inte sa man. That poor thing. Han kan ju omöjligen leva upp till alla förväntningar som lagts på honom. Dessutom har han antagligen aldrig haft det för avsikt heller. I medierna framställs Obama som en extremvänster och hippievän som ska rädda USA  från ekonomiska kriser, gubbasjuka, krig och Storebrorsfenomenet. Men kom igen. Obama är lika mycket högervän som alla andra på andra sidan vattnet. I jämförelse med dem är våra moderater rena rama kommunisterna. Nu kom jag bort ifrån ämnet. Obama, Obama, Obama, Messias.

Lycka till.

Ekonomisk revolution

Är inne på Aftonbladet.se och ser rubriken "Festen är över - vinet dyrare". Nooo, tänker jag då, inte mer, inga fler höjningar. Snälla snälla Sverige, jag har inte råd! Sedan går jag in på artikeln. Priset ska kanske höjas med 5 kronor! 5 hela kronor!

Inte konstigt att ingen verkar orka ta "krisen" på allvar, när höjningarna hela tiden är så fjuttiga. Fjuttiga och många. Ta i ordentligt någon gång istället så det blir lite jävlar anamma i svensson. Jag vill se lite mer action. Lite: "200 procents prisökning för salami?! NEJ NU JÄÄÄVLAR!!!" och så folk som drämmer knytnävarna i handflatorna och viskar om "Viva la Revolution" på skumma barer. Först då blir jag nöjd.


Mera fiskaction


"Fisken flyter!"
"Amen rädda den då!"

Jag gillar vår brödkniv

Jag gillar vår brödkniv. Den är stor och skräckinjagande. Inger respekt. Om jag var ensam hemma och misstänkte att en inkräktare var inne i lägenheten, en läskig mördare eller våldtäcktsman, då skulle jag springa efter brödkniven.


Dumma dumma klocka

Min väckarklocka lever och gör precis som den vill. Ibland ringer den som den ska, när den ska. Ibland ringer den en timme försent och ibland ringer den inte alls. Idag ringde den inte alls. Nu är jag vaken och det är 20 minuter kvar av min sista lektion. Jag som skulle ha ett fläckfritt år. Wihoo, liksom, jag klarade 5 hela dagar utan frånvaro!

Tur i alla fall att sjukanmälannumret är ett av de få nummer som jag kan utantill. Eller kanske det mest är oroväckande, jag vet inte. Men det var skönt att få sova.  

Fixat massans massa

Nu. Soffa. Vila.

Brillor, brillor, min blogg för ett par brillor!



Rotade runt i gamla lådor och hittade världens coolaste brillor. Är det någon som vill köpa dem får de räkna med att vända på slantarna, för här vare fina grejjor. Lättroad som jag är lekte jag med dem i säkert minst en halvtimme. Jag som alltid klagar på att jag aldrig har tid eller ork. Jag vet vad jag gör med tiden och orken. Jag leker med roliga solglasögon. Men det är ju så kul!

Kolla, jag har till och med bildbevis. De liksom... talar för sig själva. Bilderna, alltså, inte solglasögonen. Eller jo, de med när jag tänker efter. Jag tror jag är kär.



Var precis med om en näradöden-upplevelse

Jag stod som bäst i duschen och sjöng som vanligt falskt för fulla halsar i plural. Hade precis gått igenom the Plateau, the Man who Sold the World, Die Mauer och Our Last Summer, och skulle precis börja på Joplins version av Summertime, när en ström vatten olyckligt flög in i min mun och jag satte i halsen. En stund av hostande/rapande/bankandeiminegenrygg senare kunde jag andas igen och insåg att jag skulle överleva. Sedan skjöljde jag ur min inpackning till tonerna av förrut nämnda låt.

Man glömmer så snabbt.
("Guds" gåva till mänskligheten?)

Tur det, förresten. Annars hade det nog funnits få flerbarnsmödrar.


Söndag som det är

Har aldrig direkt varit ett fan av The Dandy Warhols, men just nu knarkar jag "We used to be friends". Söndag som det är.


Elin Kling, the massive destruction fashion-robot

De första nominerade till Stora Bloggpriset har trillat in, kategori Mode. Inga överraskningar där. Om resten av kategorierna är lika förutsägbara (vilket de lär vara), vill jag inte veta av dem. Men.. kom igen. Style By Kling? Manolo? Stockholm Street Style? Bäst att jag stänger öronen redan nu.

Finns Elin Kling förresten på riktigt? Hennes hår ligger alltid så perfekt att hon ser ut som en barbiedocka. Såg henne i Stockholm, håret perfekt böljande som alltid. Tänk om det är en komplott. Elin Kling är egentligen en robot. En fashion-robot on a mission to kill. Hennes hår består av microfibrer som när som helst kan transformeras till dödliga vapen. Beware.

Robinson 09

En jönköpingsbo ska vara med i nya avsnitten av Robinson i år. Att de inte lär sig nån gång, TV-bolagen, att man aldrig, aldrig ska återuppta en gammal programidé. Det kan aldrig gå, går aldrig, bra. Bered er på en flopp.

Christian Ternstedt från Jönköping är med i årets Robinson. 

Ja, vad ska man säga. Lycka till? Hoppa av så fort du kan och rädda din karriär? Christian Ternstedt, jag vet inte om du riktigt förstår vad du ger dig in på.

Allvarlig hudsjukdom?

Jag vet inte vad som har hänt. Jag bara vaknade, så såg jag ut så här.


Att vara vuxen

Hur det känns att ha fyllt myndig? Ärligt talat? Än så länge som ett stort jävla antiklimax. Jag väntar fortfarande på att någon slags upprymd "vuxenkänsla" plötsligt automatiskt ska infinna sig. När blir man vuxen? När man flyttar hemifrån? När man får sitt första fasta jobb? När man skaffar barn? Kanske blir man aldrig riktigt vuxen. Kanske fejkar alla uppsatta kontorsgubbar sin myndighet och auktoritet, när det enda de skulle vilja göra är att hoppa hage, suga på tummen och krypa upp i sin mammas knä. Eller tillbaka in i mammas mage, skvalpandes i det varma fostervattnet.

Jag vill i alla fall känna att det fanns någon mening med att ha längtat så länge. Någon mer än att mina föräldrar för första gången slipper skriva på en fullmakt till sommarens resa.

Förhoppningsvis känner jag kanske något på fredag, på fredag kväll.

Pimp my nattygsbord

Om en persons nattygsbord visar upp dess innersta väsen blir jag lätt deprimerad.

För vem, VEM, är det som bor här? Vem? En riktig jävla kärring?
Glasögon, bok, penna, öronproppar, kalender och treo. Jag brukar fan inte använda öronproppar. Min självbild har garanterat naggats i kanterna. Djupt.  Är det här verkligen den bild av mig själv som jag vill visa upp för andra?




En timmes grubblande senare bestämde jag mig. Det var dags för förändring.
Sådär. Mycket bättre!


Fisken flyter

På jobbet när vi friterar olika saker trycker man på olika knappar för att sätta in rätt tid. Äppelpaj - 4 minuter. När den är färdig piper det och man får lyfta upp den. "Äppelpajen uppe/färdig!" ropar någon i kassan ut till köket. Det här gäller dock inte för fisken. Fisken lägger man ner i oljan utan att trycka in någon tid. Man vet att den är färdig när den flyter upp.


"Fisken flyter!" ropar någon.

Det tycker jag, bara jag, är hysteriskt kul.
Det kanske är ett inside-joke bland oss firrar.


Snövit snart 18


Igår afton reste folk land och rike för att gratulera SNÖVIT.

Istället för tackkort.
Tack!

Alvamig

Min mamma blev sur på mig. Jag sa att hon kunde få det sista av min Paradisask och bara äckliga godisar var kvar. Typ likörtryffel, romrussin, höstnougat och marsaicreme. Men vad kunde hon tro. Dessutom var det inte mer än rätt. Eftersom hon anmälde mig till en tävling på Bardas hemsida där man kan vinna ett alv-set. Linnea Mörth nästan 18 år har tävlat om ett alv-set.

Har ni förresten varit inne på Elfyourself?


Döva burgare

När jag jobbade idag stod jag i kassan och tog betalt av två unga tjejer. Deras hamburgare skulle dröja lite.
"Jag kan ropa på dem när de är klara", sa jag käckt, äckeltrött och sliten. Vilket den ena tjejen tyckte var jättekul. "Hahaha, ska du ropa på hamburgarna. Haha!" "Haha", försökte jag med, matt och väldigt falskt till svar, "nej, jag ropar ju klart på er."

Ibland tänker jag, att det är synd att jag hela tiden är så utmattad, annars skulle jag nog haft ett mycket roligare liv.



Två små noteringar

Visste ni förresten att man inte får ut nåt på försäkringen om man blir bestulen. Bara om man blir rånad. Bara för att man råkade ut för en fingerfärdig en, istället för en gruffig. Om man inte har nån värsting-försäkring förstås. Men vem har det?

Och försök inte nå Arriva. Det är omöjligt. De hänvisar fram och tillbaka till nummer som inte existerar. Om man inte vill ringa till Köpenhamn och lyssna på oljud i luren.

Totalt utmattad

Jag är utmattad. Nu har jag fixat och ordnat och fixat i tre dagar. Nu är mitt liv äntligen (tja, snudd på) komplett igen. Om ni anar hur mycket tid och kraft  jag fått lägga ner pga att nån idiot skulle till att stjäla den där satans plånboken som jag inte ens hade tänkt ta med mig om det inte hade varit för en slump. Slumpen även kallad tidsbrist som påverkar mig rätt mycket. Det tristaste är att jag nu är pank och utan busskort, samt att mitt ID är borta 4 dagar till min 18-årsdag. Och att jag ser ut som en polsk tioårig hora på mitt pass. Inget emot polacker.

Tre positiva saker har dock kommit ur detta:
   - Jag bytte bank mycket tidigare än vad jag annars skulle gjort.
   - Jag kommer nästan garanterat att vara den första 91an med visa-kort.
   - Min mamma har varit ovanligt snäll och givmild. Får se hur länge det håller i sig. Spännande spännande.

Nu ska jag aktivera min nya internetbank. Och lägga upp nyårskort. För jag har köpt en ny kamera! Och det var väl på tiden.



När man är utmattad och bestulen har man rätt att vara ego. Även om egot i vissa fall borde hållas inlåst.

Snälla snälla

Okej, jag var kanske lite snar igår. Men vaknar man upp i ett migränhelvete och upptäcker att man saknar sin plånbok är det svårt att vara blid. Fan, jag behöver verkligen inte detta, jag behöver verkligen inte detta. Snälla, snälla tjuv, ta vad du vill i kontanter, men lämna igen mina kort. Jag behöver mina kort, det är viktiga kort. Snälla snälla. Lämna in dem på polisen anonymt, eller lägg dem i mitt brevinkast, eller posta dem till mig eller ring och säg vad de ligger så jag kan hämta dem. Snälla snälla.

Härmed utfärdar jag, Linnea Mörth, en blygsam (inte för mig) hittelön på 300 kronor för den som ser till att jag får tillbaka mina kort.

Snälla snälla.

.

Fittan som har stulit min plånbok kan ju ta och brinna lite i helvetet.

RSS 2.0