det gäller ju att hålla på traditionerna
Tysk Ikea-reklam som blev förbjuden.
Första gången jag såg den här trillade jag nästan av stolen, helt seriöst.
"Kanonkul."
viloveckan
För de som inte vet var den här veckan menad att vara min lediga vecka. Veckan mellan skola och jobb då jag skulle få en liiten chans att sova ut.
Bullshit.
De senaste dagarna har mina småsyskon fyllt år. Upp och gratta tidigt! Idag väcktes jag av röster. Jaaa! Släkten är här! Och för de som tänker att, jomen idag är det ju midsommarafton, i morgon kommer du ju ändå att få sova. De människorna, de har ordentligt med fel. För i morgon är det kalas. Då kommer jag att bli väckt tidigt, halv 9 senast för att få hjälpa till RIKTIGT MYCKET. Baka, städa, passa barn, springa ärenden, duka, laga mat... Men! På söndag då? På söndag, då är det ju vilodag, och bor man i Jönköping?
Nej.
På söndag kommer jag att bli väckt minst lika tidigt som i morgon.
Och sedan är det måndag och veckan är slut och Jobbet börjar.
(Och för de som inte vet hur det låter när en 3-åring kör runt på en liten motordriven motorcykel, tätt följd utav en 5-åring i en litenliten lägenhet med mycket tunna väggar, kan jag upplysa om att det låter ungefär som en motorgräsklippare. Fast värre liksom.)
Sovjet vs Sverige
FRA-lagen röstades igenom.
Suck.
Fast jag borde nog passa mig, och inte skriva nåt olämpligt. Då tar de kanske mig för det snart, det också. Sätter mig i ett läger någonstans. Långt upp i lapphelvetet. Där jag får jobba resten av mitt korta liv i en malmgruva, med fångvaktare som piskar mig om jag är för långsam. Försvagad av den ruttna biten majsbröd jag blir tillkastad nån gån i veckan, nersköljd med regnvatten. Tills jag till slut dör. Inget speciellt. Bara dör på platsen, lägger mig ner och finns inte mer. Så bränner mina medfångar mig i en stor ugn (där de bakar majsbröden).
HEJDÅ SVERIGE, NU FLYTTAR JAG!
saab
Jag gick för att hämta posten. Släpade mig nerför uppfarten ner till brevlådan vid vägen och fann två identiska kuvert. Båda från Saab. Ett till min pappa, och ett till mig.
Plötsligt kände jag, konstigt nog, att nu är det nog dags för lite nya jobbansökningar.
kittlar dem i näsan med mina dreads
Den som läste Aftonbladet igår (och har något uns humor) fick sig ett gott skratt. Man kunde läsa om Charlott Yxnäs som hade bokat en tågresa med SJ. SJ ändrade dock tiderna och lämnade ett meddelande på Yxnäs telefon, med information... MEN. Det är efter den vanliga informationen det verkligt roliga börjar, då telefonisten fortsätter:
"Jag är den hemska massmördaren Veronika. Jag kittlar dem i näsan med mina dreads tills de dör. Charlott Yxnäs. Yxnäsa. Jag ringer på uppdrag av SJ och jag ringer för att mobba dig för ditt efternamn, som är Yxnäs och som jag tycker är väldigt konstigt. Jag vill bara säga att jag inte tycker om dig. Du har ett konstigt efternamn och är säkert ful."
ÖÖh. What? Vem, jag frågar VEM gör så? Och varför?
Jag skrattar så jag kiknar. Jag skrattar så jag spyr. Tro fan om jag inte dör på kuppen.
Vart är samhället på väg?
Vart?
mitt nya liv som kapellmästare
Kan någon förklara för mig varför jag alltid får så sjukt flummiga resultet på tester med lämpliga yrken. Skådespelare? Kapellmästare? Teckningslärare?
Suck.
Jag är inte flummig. Och förlåt mig om jag vill ha en viss ekonomisk trygghet.
sorgetiden över
Efter att ha gått igenom alla stadier i sorgeprocessen, chock, förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans, kan jag nu kalla det min nya, rufsigt sexiga, korta look.
Kort.
Nu så, govänner. Nu har jag kort hår. Inte bara "kort", alltså två meter minus fem centimeter, och inte heller kortkort som pojkfrisyr eller en bob. Inte heller gjorde jag en Brittan, dvs slet till mig rakapparaten och körde den fram och tillbaka som en mycket aggresiv gräsklippare över skallen.
(Nu kokar mitt nudelvatten.)
Nej, det är helt enkelt, ganska kort.
Så minns jag min ungdoms glada blonda dagar och känner nostalgin flöda. Japp, jag är sentimental så det skvätter om det. Oja.
attenzione
Får panik. Ska klippa håret om 48 minuter och jag är livrädd. Hon kommer klippa av allt. Jag vet det, hon kommer klippa av allt.
Zlatans hemliga kräkkollaps
Stor rubrik: "Zlatans hemliga kräkkollaps".
Då ställer jag mig genast frågande. Kräkkollaps? Vad är det? Kollapsade Zlatan i sina egna spyor? Eller var det hans kräk som inte orkade längre? Som kämpat, kämpat för att hålla sig på sina små kräk-ben för att tillslut ha fallit ihop i en deprimerande liten hög på fotbollsplanen.
Kräkkollaps.
Stackars, stackar kräk.
goes ->
Snyggbilder
Betygssamtal
Betygssamtal hör till den där sortens samtal. Ni vet, utvärderingssamtal, anställningsintervju...
När det finns en oskriven lag att den som leder i det, chefen/läraren, hela tiden måste stirra den utfrågade i ögonen.
In i ögonen.
Väldigt läskigt tycker jag. Man vet liksom inte vart man ska titta. Fladdrar med blicken, visslar, fingrar med något inom räckhåll. Sedan tar man mod till sig och tittar tillbaka. Rakt in. Plötsligt känner man sig så naken. Särskilt om ens "hela" framtid hänger på en skör tråd.
Nu vet jag vad jag ska få i alla ämnen utom Naturkunskap A. Jag ska nog inte hoppas för mycket.
En bra dag
Idag har varit en bra dag! Få lektioner, härligt väder, en lång promenad med Ellen i stadsparken och så ett riktigt bra avsnitt av South Park. Så jävla bra. Parodi med Wal-Mart som Matrix.
"Who are you?"
"I am Wal-Mart."
Klockrent.
En bra dag.
Dagens outfit (aldrigaldrigaldrig)
Ni kan vara lugna. Något som ALDRIG kommer införas på den här bloggen är dagens outfit. Min känsla för mode sträcker sig inte tillräckligt långt för att varje dag lägga in en fantastisk bild, med nya, unika kläder med de senaste flukterna (ja, jag hittade precis på det ordet) från Milano, samtidigt som jag har lagt en egen, personlig touch till det hela.
Och jag vet om det.
Känn tacksamheten flöda.
Ikväll har jag mina bristande modekunskaper till trots fått, tro det eller ej, stå modell. Inte så "fashion" och "chic" som det kanske låter, det var inte ens "retro", "blommigt" eller "skirt". Eller jo, kanske lite blommigt. Mor min säljer nämligen kläder på Tradera, och helt plötsligt, helt utan mitt medgivande, fann jag mig vara hennes personliga klädhängare. JAG. Ha. Ha. Ha.
Beakta ironin.
Kanske modellyrket är något att satsa på ändå. Med mina 159 långa centimeter.
Sedan ska jag bli lejontämjare.
.
menthol-menthal
Fan vad sugen jag är på after eight.
Rehab funkade halvbra. I tre dagar kunde jag och becs hålla oss innan frestelsen blev för stor och vi återigen föll ner i det ljuva mörkret och glömskan. Eller va? Vad sa du?
mandelkubb är en jävligt torr kaka
Björn Gustafsson om att dejta en liiite äldre kvinna och om sin pappa som var den coola farsan :
bryderier: bry sig om bryn
Jahapp. Idag när jag vaknade upp kände jag att något var fruktansvärt fel. Något som hade med gårdagen att göra, men jag kunde inte minnas vad det var. Sedan gick jag in i badrummet och såg mig i spegeln.
Jag har två, tjocka, svarta maskar i pannan.
Ett intressant inlägg
Här hade jag tänkt skriva ett långt, intressant och innehållsrikt inlägg med massor av nyheter, tips, tricks, dirt och massor av smaskiga detaljer.
_______________
S p a k v ä l l
Ikväll bjuds det nämligen på spakväll hemma hos becs. Vi ska färga fransarna, kanske lägga nån ansiktsmask och så det bästa: jordgubbar doppade i vit choklad. Mumma. Och innan det ska jag hinna gå på EDs bal vol 2, so I better hurry.
Swisch in i duschen.
what about the boys and balls
Ja vad är det egentligen med killar och bollar? Och nu pratar jag inte om deras egna, utan om fotbollar, tennisbollar, studsbollar, basketbollar, handbollar, bollar, bollar, bollarbollar...
Som om varje gång de ser en boll, bara mååste de leka med den. Det kliar i hela kroppen och man bara mååste sparka till den/kasta den/köra upp den i nåns röv.
Och har en kille en boll, ja då är han nöjd!
Snacka om låga krav.
What about the boys and balls?
Kändistätt i jkpg
Igår var det Rix fm festivalen här i Jönköping med ett par svenska kändisar och B-kändisar. Tyckte lite synd om dem, det verkade knappt som om de visste i vilken stad de var ens, kan inte vara lätt att flänga hit och dit hela tiden. Särskilt synd tyckte jag om Idol-Ola. Inte bara därför att folk alltid kommer sätta "-Idol" framför hans namn, oavsett hur många program han medverkar i, utan för att jag såg honom två gånger i två olika städer igår.
Och nu när ni tror att jag är världens stalker, kan jag lugna er med att det är jag inte. Jag var i Ullared igår och han var tydligen (uppenbarligen) där han också och uppträdde. Och själv var jag alldeles slut när jag kom hem efter att ha suttit några timmar i en bil, och inte behövde jag uppträda och se glad ut.
Vafan snackar jag om?
Tycker jag seriöst synd om kändisar?
Nej. Självklart inte.
Bara fattiga kändisar.
Fattiga kändisar är det supersynd om.
Sedan igårkväll kunde man se ingen mindre än Peter Siepen spatsera runt utanför krogerna kring Juneporten iklädd en härligt rosa hatt. Och eftersom folk ropar om "kändisyra" så fort Jan Guillou signerar böcker på Akademibokhandeln får vi väl kalla gårdagen för kändistät.
Over and out.