Liaicentrum

Jag hör väldigt bra, eller, det är inget fel på mina öron. Men det verkar mina släktingar tro. Eller också pratar de jättehögt bara för att de själva hör dåligt.

I vilket fall hör jag mycket mer än de tror att jag gör.


EXEMPEL:
Förra helgen ner i Blekinge hos släkten.


Mormors syster till mormor: Sover Linnea än?

(Nej. Jag gick upp klockan 8.)


Mormor: Vill Linnea ha med sig något mer hem? Bröd?

Mamma: Ja, inte den vinflaskan i alla fall.

(Okej...?)

Mosters man: Linnea pratade i sömnen inatt, jag hörde henne.
Moster: Va, gjorde hon? Är du säker på att det var Linnea?
Mosters man: Ja, mitt i natten hörde jag att hon pratade för sig själv.

(Min mobil ringde. Nej, jag pratar INTE i sömnen)




Ett annat tillfälle, samma plats, samma... människor.


Mamma: Linnea är inte alls lik mig. Hon är så känslig. Jag tror ALDRIG jag kännt så starka känslor i hela mitt liv!
Mamma & Mormor: HAHAHAHIHIHIHOHOHOHEHEHHAHAHHHÖHÖHÖÖ!

(Damn. Tro inte att jag glömmer sånt här. Förutom att "känna starka känslor" är jag också jävligt långsint. Så den som inte vill hamna på ett äckligt, läskigt ålderdomshem uppe i lapphelvetet, där personalen våldtar "internerna", bör passa sig. You're gonna wish you were dead.)