Liaicentrum

Det finns tre saker som inte går att dölja: kärlek, rök och en man som rider på en kamel.
-Arabiskt ordspråk

Ni känner det i marken. Ni anar det i luften. Ni ser det i min sidmeny. Just det. Nu, idag som det har hunnit bli, är det bara 7 dagar kvar. Sedan är det Stora Myndighetsdagen. Den stora Dagen utav Frihet. Stor och stor och vad är det egentligen för frihet, kan man undra? Jo, man kan få ta körkort, gå på krogen, köpa folköl, cider och tobak, ingå kontrakt och jobba dygnet runt. Inget spännande precis. Man får inte gå på systemet. Man får dricka sprit in public men inte i hemmet. Jag förstår inte. Är man myndig är man väl myndig? Ska man inte tillåtas vara en del utav samhället då?

Jag ska inte tänka på det, då blir jag bara upprörd. Precis som när jag tänker på folk som inte tar bort skyddsplasten. Som har kvar det på sina LCD-skärmar i all evighet och inte förstår det logiska i att då kan man ju ändå inte använda produkten fullt ut. Jag känner en del såna människor. När jag tänker på dem blir jag också uppröd. Och nu ska jag sova.

Gävlebocken brann i morse. Och det var väl på tiden. Frågan är om det inte var Gävles turistnäring som själv tände på. Jag menar, hur lockad känner man sig av att åka till Gävle egentligen. Jävla Gävle. Långt oppi hillvitte. Jag har aldrig varit norr om Stockholm. Och jag har ingen önskan om det heller. För allvarligt talat. Norrland. Det tillhör ju inte Sverige, egentligen. Eller hur?

Jag firar jul nere hos släkten i Snapphaneland aka Karlshamn och ett tydligt tecken på att man hamnat långt söderut är när man det står en bag in box-vodka på julbordet. Då är man långt hemifrån (läs: Jönköping).

...men det bryr vi oss inte om det minsta utan frossar i våra hednisk-kristna traditioner för glatta livet. Snart är det Kalle Anka och hela Sverige kommer att stanna upp. Klockan 3 den 24 december är en helig tid i vårt avlånga land. Sedan går "mannen i huset" iväg för att köpa tidningen och oturligen missar han ÅTERIGEN när tomten kommer. Funderar på att återinföra julbocken, han verkar vara mycket roligare och mer skrämmande än tjocke tomtefar.

Julbord och julegröt.

Någonstans här och där läser man säkert evangeliet. Det vet jag inget om, för det gör inte vi (även om Bibeln har många andra kvaliteter, exempelvis avsnittet om när Hosea horar sig bort från Herren, eller Lagen om orena flytningar). Däremot rimmar vi till gröten. Har en kickass dikt i år, även om den kanske är väl dystopisk.


Och så lyssnar vi på Tre Små Grisars julskiva. Tre Små Grisar, Jönköpings stolthet. Första versen i Helgdagskväll i Friaredalen går såhär:

"Julekvällen sänker sig över Torpaplan
och korvkiosken i mitten har stängt för da'n
Torpaskolans klockor de pinglar helgen in
Då härskar julefriden i nästan varje sinn'"

Fantastiskt.

Här framför dem Torparondellen på julmarknaden:





Nu är det dags att hoppa in i jul-outfiten.

GOD JUL ERA JÄVLAR!

Julkul.

När min lillebror Albin, 14, var liten trodde han att Allram Est var en människa som plastikoperat sig för att han gillade the Muppets. Det var ganska kul, ganska länge. Fast tar man upp det idag blir han ganska arg. Ni minns den där kaninen i en leksaksautomat som satt utanför fd Ikea på A6 för länge sen som lockade med en köpe-sång? Albin trodde också att kaninen sjöng såhär:
 
"FunnyBunny heter ja
O ja e så go o gla
Vill du ha en liten gren
Stoppa fem kronor i mej"

Självklart var det "grej" och inte "gren" det skulle vara. Varför skulle man få en liten gren av den btw rätt så läskiga kaninen? Han är rolig han, min bror.

Det fula Jesus-barnet i naturlig storlek har blivit stulet!
Någonstans i Jönköping befinner sig just nu en antagligen jättenöjd mästertjuv. Eloge.

Jag har inte riktigt samma doftpreferenser som alla andra ibland. Jag gillar starkt lukten av cigg och öl. Jag åkte precis hem från jobbet med bussen. Fy vad gott det luktar av alkis, tänkte jag. Kvinnan i raden bakom sade till sin kompis: Fy vad äckligt det luktar av alkis. Förförra året när vi var i Spanien var vi ganska ofta i en trång, rökfylld bar som hade Happy Hour dygnet runt. Ellen fick en hel öl utspilld över sin jeanskjol och hur många gånger hon än tvättade den gick den starka lukten av cigg och öl, equals "bar-doft" ut. Än idag luktar den kjolen ljuvligt.

Nu är det jullov!

Och jag har ingenting elakt att säga om det. Inte än.

Jag är livrädd för att käken ska gå ur led. Det är en av mina freakiga fobier. Okej, har nog inga fler när jag tänker efter, inga freakiga i alla fall. Ingen mening att verka galnare än jag är. Ibland när jag tänker på det känns käken helt spänd och konstig, och som om den är 1 mm ifrån att hoppa ur led. Ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag på att det ska hända och vågar inte öppna munnen förrns jag glömt bort det efter en stund. Ibland kommer jag att tänka på det när jag äter och då vågar jag knappt tugga.

Och Nu, eftersom jag skriver om det här, lyser tanken återigen kristallkklar och min mun är stängd. Det är som en elak besatthet som inte vill släppa. Nu ska jag söka hjälp. Hjälp?

Hypokondriker? Jag?

...och apropå lapplisor hittade jag en galet kul forumstråd: HÄR.

Det är en välsignelse och en förbannelse att bo i stan.

De positiva aspekterna är väl ganska uppenbara. Nära till allt, vilket är underbart. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att bo på vischan, typ i Månsarp eller i Habo. Men hur grönt (host) gräset än kan verka här strax intill Juneporten så finns det faktiskt mindre underbara saker också. På många människor finns det väldigt få parkeringsplatser. Och har man ingen fast parkeringsplats är man dömd till ett liv i fattigdom och stress.

Från och med den första januari ska det höjas till 200 kronor i månaden från 120 för att få ställa sin bil på de allmänna p-platserna. Det är väl inte alls farligt, tänker kanske du, det är ju till och med billigt! Kan man tycka, men på det läggs också att man måste flytta runt bilen en gång i timmen från nästa år, till skillnad från varannan timma nu. En gång i timmen. EN GÅNG I TIMMEN! Det är ju sjukt! Och p-lisorna är som gamar, framme direkt för att böta, vilket i och för sig är deras jobb.


Ibland undrar man vad de där gubbarna och tanterna som jobbar på Jönköpings kommun tänker med. Eller rättare sagt, fråga är nog snarare, huruvida de tänker alls.


   <  F.U.

Ja, jag har varit borta lite för länge. Men när man är sjuk och stressad har man liksom inget roligt på lager. Om ni inte vill att jag gör om det här till en "vad jag gjorde idag- (alternativt "sen gjorde jag det"-) blogg?

Jaha okej, då säger vi väl så:

---

Hej snuttar!

Idaaag va jag först i skolan serni ;) pluggis som man är (katschiiing!) , de va asseeegt , skolan suuger fan. ;D ;D fast de va ganska skönt ända tittade på film på naturkunskapen , nån politikersnubbe stod o snackade om miljön fan bra fast vet inte om man kan göra nåt åt de liksom ja själv elr så haha , (: iaf sen efter tyskan  vi fick asäckliga kakor där gick jag emma och becka ner till stan för o möta dom andra för vi skulle till resehuset , o så . vi mötte gaby , ellen , matilda o sanna o så va vi där o kollade o sen va vi o fikade o bestämde vatt vi ska åka o så . sen gick jag hem o nu har jag asont i fötterna . nu ska jag äta, men see u later babes!

/katsching and love

---

Nä, precis, det vill ni ju inte alls. Trodde inte det heller. Så alla slemmiga, gråa, däggdjur med morrhår som gillar att simma kan shut the fuck up. Katsching and love.

Har ni någonsin funderat på vad som skulle hända om man blev inlåst i skolan över natten?

Vissa människor har alldeles för mycket fritid.

Okej, folket. Lika bra att erkänna det direkt kanske. Jag kommer helt enkelt inte att uppdatera varje dag, därför att, och det här är sanning, det trådlösa fungerar inte här hos min mamma. Och hennes dator är alltid upptagen av antingen henne själv eller något av Honmonstrets små djävlar till ungar. Jag lever ett hårt liv här i hålan. 
 
Bara så att ni vet liksom.
Men lovar, snart kommer det en förändring.
Så sant som jag heter FISK.

Jag och min lillasyster Alva, 5, såg på Lejonkungen 2. Jag blev nästan tårögd av nostalgi då videon satte igång, mindes barndomens sorgfria dagar... Men nu spårar jag ur. Innan filmen var det reklam för andra disneyfilmer från 90-talet. Först ut var Mulan.
"Har du sett den?" frågade jag.
"Aa, fast jag tyckte inte den var speciellt bra", svarade hon. Sedan var det reklam för Pocahontas.
"Inte den heller", sa Alva.
"Va?! Menar du att du inte gillar nån av dom filmerna jag älskade när jag var liten? Varken Mulan eller Pocahontas?"
"Nä. Jag gillar inte såna där bruna mänskor."

Ooops. Har vi en liten smygrasse i familjen?
Eller bara ett offer för Barbie-idealet?

...för att citera min gode vän Jesus Christ (min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).

Jag hann inte iväg till pappa i tid, så nog fick jag en släng utav magsjukan. Mycket trevligt. Typiskt mig att så fort jag blivit frisk bli sjuk igen. Så är det att leva med världens sämsta immunförsvar och en hel drös småsyskon som drar med sig massa skit hem från dagis. Linda Skugges bok "Ett tal till min systers bröllop" handlar om en kvinna vars familj är sjuk hela tiden, konstant, är det inte maginfluensa så är det vattkoppor, så är det flunsan, så är det pest, så är det kolera... Men sådär händer det ju aldrig i verkligheten, kan man tänka, det är ju otroligt överdrivet. Den som tänker så känner inte mig.

I morse hade mamma fått svinkoppor och då fick jag nog och ringde pappa. Så nu är jag i trygghet.  

Nä, nu är jag livrädd igen! Kom precis hem och får veta att min lillasyster har spytt. SPYTT! MAGINFLUENSA!


Jag drack av hennes läsk för bara nån timma sen.


Fan. Fan. Fan.


Hoppas jag hinnner rädda min hem till pappa i morgon. Hoppas det inte är för sent! Det får inte vara för sent! Jag har inte TID med sånt! Nu känns det redan som om jag mår illa. Som om jag ska spy, ju mer jag tänker på det, ju mer känns det så. Jag ska jobba i morgon. Jag har två prov den här veckan, två nästa. Jag har inte tid.
Ave Maria.

Snälla. Snälla
Snälla.

Måste rusa, hinner inte skriva nånting.

Schysst av mig att berätta det, eller hur?