Blå, blå, blå, blå
Jag vill inte vara deprimerad! Det är massa massa mandelmassa tråkigt att vara deprimerad!
Det är deptrimerande.
Min mamma bor här (2)
Den här pittoreska bilden sitter på insidan av dörren till vårt skafferi. Fattar ni, så fort man öppnar skafferiet möts man av den. Varje gång man är lite sådär småsugen. Ni vet, inte så hungrig att man orkar laga mat på riktigt, men man känner ändå att man bara inte kan fortsätta med att göra något annat om man inte fått i sig nånting gott, vad som helst. Så öppnar man alla skåp, kylskåpet, svalen, frysen, alla andra konstiga skåp (det är där de riktiga godsakerna finns) och oavsett ordning hamnar man alltid till slut här. I skafferiet. Man öppnar dörren, ser grisen som äter korv. Och sedan är man plötsligt inte lika sugen längre.
Det är det som kallas effektiv bantning. Eller också bara en anledning till varför kött är så jävla äckligt.
Dagens Soundtrack
Campa kanske
Aftonbladet huttrar framför slottet
Vet Aftonbladet-reportarna inte om att de blir filmade eller? Än så länge har jag fått veta att minst en av dem tycker att det är värdelöst att rapportera kungahuset och är republikan, att det är väldigt kallt och att de får jättedåligt betalt för övertid. Det här ska vi kanske spara som bloopers, sa en kameraman.
U GO Aftonbladet!!!
Min mamma bor här (1)
Kolla bara på det här, första exemplet. "Fönstret from Hell":
Den "broderadehundtavlan" bredvid ett radband.
...ma... mas.... masken..?
katt, sugrör, klubba, pingvin, äpple, tavla
Tuggummimiapparaten
Och finalen: kapsyler på tejpbit. Vackert. Det skär i hjärtat på mig, så vackert är det.
Äckligt eller?
Äckligt?
Naaääe, jag ser på det som att ha en intensiv hårinpackning.
Dolda buskap i kvällstidningens villkor
Läs här bara vad det står:
(Namnet är överstruket.)
Zoom:
Ny CV-bild
Bestämmer mig till slut för denna bilden:
Men, nja, jag vet inte. Är jag för allvarlig? För glad? Ser jag inte lite väl ironisk ut? Och mitt hår, jag ser ju ut att ha nån slags emo-frisyr med rakat där bak. Och är jag inte lite väl blank? Kanske borde det hellre vara taget framifrån?
Hoppas man inte tänker på bakgrunden eller mitt fåniga lilla leende. Den här bilden togs de facto på Liban Deli när vi firade Ellens födelsedag. Det är så praktiskt, tycker jag, när man kan använda samma gamla bilder till en hel massa saker. Bilden jag har på mitt gamla cv är från början en festbild men det vet ju ingen som ser det, bara man beskär rätt. Fast jag hatar den bilden. Min näsa ser helt krokig ut.
Lejongull, mjau mjau
Är det bara jag som tycker att det här är liite skumt?
I artikeln kan man läsa:
"Han kliar lejonhannen på rumpan, borstar manen och knådar svansen."
"Jamu ser ut att gilla den förstklassiga omvårdnaden. – Tro mig, du måste veta var du gör. Jamu skulle inte låta vem som helst ta i honom som jag."
Denna djävul skall få spö
Vilken liten djävul är det som har ett horn (haha...) i sidan till mig? Som sitter nere i helvetet, tittar på mig genom en dimmig kristallkula och inte vill att jag ska kunna skriva alls med min stackars hand? Innan skulle jag ta ut maten ur ugnen och lyckades bränna mitt finger, pekfingret som sitter på SAMMA HANDAJÄVEL SOM JAG STUKADE I HELGEN. Gaah. Jag har massa i skolan nu och måste kunna anteckna. Måste.
Dumma, dumma ugn. Djävul.
Is it a bird, is it a plane?
No, it´s Superkitty!
Den förra rubriken var ett dåligt omen
Jag åkte buss hem med Hanna och efter att vi sagt hejdå och skjilts åt började jag min korta väg hem. Min korta, ishala väg hem. Tror ni inte att jag lyckas halka. Så typiskt mig. Jag halkar. Kanar snabbt neråt, bakåt och sätter reflexmässigt ut min högra hand i marken för att dämpa fallet.
Det var dumt.
Lite patetiskt ropar jag "Hanna, Hanna..." med svag röst därifrån marken, men hon har redan hunnit gå iväg. I nästa ögonblick åker en bil med unga killar förbi som tutar åt mig och skrattar.
En taxi till sjukhuset, en bussfärd tillbaka, en smärtfylld natt, roliga små piller som gör dig glad och ett telefonsamtal till jobbet senare finner jag mig själv sitta här med en illa-stukad handled, med vilken det är mycket svårt att skriva inlägg och äta nougat.
Legitimt hemma från jobbet. Aj.
Alla Hjärtans Blodiga Natt
Idag är det Alla Hjärtans-Dag och ingen har man att fira denna underbara, romantiska och fantastiska dag med. Ehum. Men jag fick nougat av mamma. God sån där riktig nougat som är vit och innehåller jordnötter och frukt. Den ska jag äta hemma hos Matilda ikväll framför Melodifestivalen. Och oohjälp, nu är jag tillräckligt gammal för att göra det. Äta mat och nougat och titta på Melodifestivalen. Det är lite läskigt tycker jag.
Jag undrade hur det skulle märkas på jobbet att det är Alla Hjärtans-Dag. Det märktes lite grann. Det var fler barnfamiljer än vanligt. Men det kan också ha berort på extrapriset på Maxboxar. Jag vet inte. Kanske det. Det var mycket folk i alla fall och det var (o)vanligt jättetråkigt.
Stackars mig.
Lever den?
Jag ska gå iväg och jobba idag. Det ska bli jättekul.
Ja, nog fan lever den.
Julkortet släppt
Nu har det fruktansvärda julkortet från Peter Persson till Martin Andreae äntligen släppts! Han är ju för elak, Peter Persson, och skriver såna hemska saker. Läs bara detta:
"Utan tvekan har du påtagliga sidor och värderingar som jag inte tycker om". Detta får diskuteras efter en God jul för dig och Maria".
Allvarligt talat. Är det verkligen något att hetsa upp sig över? Det var ju jättekul. Det enda det här lilla kortet bevisar är att Peter Persson är en skön snubbe och att ironin lever. Leve ironin!
Anglais
Häromdagen var jag en sväng uppe i Stockholm och då bodde jag på Scandic Anglais. Där anser jag mig vara nästan lite stammis eftersom jag varit där typ två gånger innan men jag bor aldrig på hotell så hey, tryck inte ner mig nu. Scandic Anglais är som ni kanske vet hemvist åt en hel del stureplansprofiler och allehanda A, B och C-kändisar när de känner för att äta frukost, ha lunchmöten, slappa i loungen eller sitta i baren lite sådär lagom centralt och trendigt på ett lite affärsmässigt sätt (vad det nu än innebär).
På rummens toaletter viker de kanten längst ut på toalettpappret. Det gillar jag. Det känns lite lagom rikeman att torka sig med papper som faktiskt är vikt längst ut. När jag blir stor och rik ska jag ha hushållerskor som minsann viker kanterna på toapappret i mitt stora hus på franska rivieran/min stora våning på manhattan. Och gör de inte det blir det Hasta la Vista tillbaka till Spanien. Inga fördomar.
Och nej, särskilt många kändisar bidde det inte denna gången. Tobbe Trollkarl på Taco Bar. Inget speciellt. Och inte att förglömma, Måns "Mumsmums" Zelmerlöw vid frukosten. Vilket i och för sig var ett väldigt trevligt sätt att starta dagen på. Tack, Måns!
Ur askan, tillbaka in i värmen
Om jag nu bryr mig tillräckligt för att ändra på det får la visa sig.
Annars: whatever.
JAG tycker att jag är smart och söt och snäll och bäst och det räcker långt för mig.
(Obs, beakta ironin)